Dag 123
90 min cykling med övergång till 10 min löpning.
Min cykel är hel igen! Nu funkar alla växlar, istället som en tredjedel av dem... Gick genast mycket mer fart, det var roligt! Behöver läsa på hur man ska tänka när man växlar, skulle var skönt att hinna öva på det på rätt sätt. Kroppen känns förvånansvärt pigg, det gör mig glad. Hade tid att tänka på annat efter jag kommit över det värsta med övergången till löpningen. Den biten känns för tillfället också mildare och mildare. Löpningen oroar mig mest just nu. Minns hur tungt jag upplevde det i Vansbro förra året. Hade inte tränat bråkdelen av hur jag gjort i år, så det borde kännas bättre nu, men ändå, och i år är det dubbelt så långt!
Jag är rädd för att komma i kontakt med ge upp-känslan i mig. Den kommer sällan fram, och ännu mer sällan fullt ut så att inget spelar någon roll, men de gånger jag känt styrkan av det svarta hål som det är... Mitt tydligaste minne är från mitt andra barns förlossning. Inne på andra dygnet med fruktansvärda smärtor och ett 4650 g stort barn som helst ville sova vidare inne i magen tänkte jag tanken EN gång. Jag tänkte att det inte spelade någon roll om jag dog, jag kände att det inte spelade någon roll. Jag glömde allt, mitt förstfödda barn, mitt ännu ofödda barn, familj, vänner. Det fanns bara jag, och att dö just då kändes för ett ögonblick som ett hopp. Att bottna så totalt i den känslan även om det bara var ett ögonblick skrämmer mig, allt som är viktigt i mitt liv var raderat. Tack och lov var jag mer än lovligt upptagen med att föda barn och fick annat att tänka på vid varje värk tills det var över och en alldeles ny människa såg ljuset för första gången, så mycket liv!
På en tidigare elevs inrådan har jag idag duktigt bokat tid för hälsoundersökning inför loppet. Stolt över det. Vet med mig att jag självdestruktivt drar på såna saker, läkarbesök och hälsokontroller till exempel. Jag och en kompis har kommit överens om att vi tillsammans ska se till att vi kollat upp vad man bör ha gjort. Det är viktigt att ta hand om sig, så att man kan ta hand om sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar