33 dagar kvar - simning

Dag 134

50 min simning, 2000 m.

Den årliga utomhussimskolan börjar idag, och från 8.30-9 börjar stranden fyllas med barnfamiljer. En bra morot att få gjort simpasset innan. Helt tomt under hela passet. Skönt.  Hade en del bestyr med att tänka positivt och konstruktivt, men jag lyckades vända på det efter ett tag. Lite stel i benen efter igår och lite trött i ryggslutet och nacken, annars oförskämt bra i kroppen. Ont i hjärtat sen någon dag, känslomässigt som blir fysiskt. Blir orkeslös.

Läste om Matilda Rapaport. Först att hon försattes i koma efter skidolyckan, och sen att hon avlidit av skadorna. Hennes sista instagraminlägg från sydamerika där hon visar den fantastiska utsikten. 30 år, nygift, ute på fantastiska äventyr och på ett ögonblick är allt förändrat och förbi. Jag blir så ledsen. Det är så oerhört tragiskt och orättvist! Vila i frid Matilda och varma tankar till dina nära och kära.

Det är något så smärtsamt bekant med där vändningen. När ens ögon är öppna, när man ser det fantastiska, eller känner hoppet, eller tror att det är möjligt, och då rycks mattan undan och man faller. Hon dog. Varför? Varför, varför, varför? Vet inte vad det är det sätter igång, men det är som om livet rinner ur mig. Har ingen kraft i kroppen, ingen energi. Det är så meningslöst. Jag måste vända det här.