Dag 142
Pass 1: 50 min simning, 2000 m
Pass 2: 120 min löpning, 17 km
Dagen började jättebra. För första gången kändes simningen okej redan i början, och jag kände det som att nu, nu har jag kommit igenom till andra sidan. Nu kommer det bara kännas kul att göra.
Jag var på återbesök till hälsocentralen och fick mina provresultat från hälsoundersökningen. Förutom erytrocyterna som jag springer sönder är alla värden bra. SÅ glad för det, och lika tacksam!
Ridlektion under eftermiddagen, galet ont i sittbenen kände jag när jag satte mig i sadeln igen. Försöker lära mig hur jag ska prata med hästen så att vi förstår varandra. Just nu är det mer som att hon fattar vad som ska göras och gör det, och så får jag hänga med...
Har laddat hela dagen för att jag vetat att det är ett långpass som skulle springas på kvällen. Hade en massa att göra hemma, sortera, slänga och flytta om. När jag till slut insåg att jag måste iväg om jag ska bli klar innan det är mörkt så fastnade jag i en tankegång som inte var bra. Sen hade jag en skenande ridskolehäst i huvudet som jag behövde försöka tygla i mer än en timme. En tjurig, envis självhatande best som ville övertyga resten av mig om nödslakt. Fick det att lugna ner sig till slut. Nu är jag helt slut. Inte lika hoppfull som imorse, men jag höll korta tyglar och lyckades ta kommandot och tog mig igenom. Heja mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar