Dag 145
Vilodag
Gröna lund med mina tre barn
Det är så helt otroligt häftig att gå bakom sina barn, se dem ta sina egna steg, ta in världen på sitt alldeles egna sätt. Det är ofattbart att de vuxit i min mage. Jag har känt deras första rörelser, såg den förstföddes galna piruetter i v 12 och kände hans konstanta hickande som han hade under de sista tre månaderna. Mellanbarnet var lugnt, han ville till och med sova under det massiva stresspåslaget förlossningen varjjjj... ops, somnade. Jag har i alla fall helt fantastiska barn och jag älskar dem väldigt mycket! ...och där somnade jag igen, sittandes. Vaknar av att jag håller på att ramla ut sängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar