Dag 26 - vilodag

Vilodag.

Jag tog en bild i fönstret imorse innan begravningen. Efteråt på ditt minnesbord stod ett foto på dig vid ett fönster. Jag fick höra att du brukade säga "ovan molnen lyser solen", och jag tänker att nu är du en del av det ljuset och att kärleken som finns kan skingra molnen emellan när de känns tunga, vi får vända våra ansikten mot dig och minnas. Du har vänligt lärt mig så mycket och jag bevarar dig i mitt hjärta allra finaste faster Gerd.

Igår när jag när jag träffade min morbror och frågade hur han mådde svarade han "det är som det brukar vara, inga smärtor". Vissa människor, till exempel min faster och morbror, har en livstråd mot ljuset som håller dem, som gör att de har en viss lätthet i sitt sätt. Det är inte att ta livet med en klackspark, känns mer som att de känner mörkret, vet om det, och väljer att hålla sig i ljuset. Jag tycker om den inställningen. Jag vill tro att jag har det i mig också.

141 dagar kvar.