Försök att bättra på looken på min vardag :-) <3
65 min löpning stod på schemat. Men det var inte det enda som fanns på det, så det blev lunchrasten, och sen hade jag tid först efter middag och innan läggning av barn. Skönt med sol under första vändan, men kallt i luften. Jag hade rätt mycket i huvudet från lektionen innan, men efter några kilometer blev det lättare. Har känt av hjärtat mycket idag. En klok person sa en gång att excitement och anxiety står varandra mycket nära, nästan så att det är svårt att skilja på dem. Jag dippar över gränsen till anxiety när jag har svårt att hålla hoppet. När jag tydligt vill nånting, som jag då inte tror mig kunna nå. Hela dagen har handlat om samarbete och vad man tar för olika roller och hur man kan göra för att få samarbeten att funka.
Andra vändan var det mörkt, men vägen skymtades. Hade nog kvar spring i benen från lunchen, jag vill bara fortsätta springa. Att vägen bara skulle uppenbara sig mil efter mil, och jag kunde få fortsätta, framåt, framåt, framåt. Mjukt omfamnad av det mörkt grå. Forrest Gump. Skönt. Trycket över hjärtat släppte, fick lättare att andas. Igen en känsla av att kroppen blev större, också blev en del av luften runtomkring. Tycker mycket om Forrest Gump-känslan... Det är inte flykt, det är bara steg, efter steg, efter steg... Skönt.
128 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar