50 min löpning i Hammarby sjöstadstrakten. Skulle ha varit 60 min, trodde jag skulle hinna 30, men sprang kvarter efter kvarter i närheten av jobbet ifall de skulle ringa och jag skulle behöva snabbt komma dit. Lite samma taktik som när jag lämnar barnen ensamma hemma för att jag ska springa eller cykla. Då hovrar jag också omkring i större och mindre cirklar som återknyter till huset.
Känner av vänster vad, blev bättre efter ett tag. Kom på att jag ändrade mitt löpsteg när jag sprang i söndags. Jag tror att kroppen inte hinner återhämta sig mellan passen, så jag ska nog undvika att göra förändringar så länge jag känner att jag inte får ont nånstans av hur jag gör.
Det här projektet är inte gjort för en människa som jobbar och lever som jag. Det är bara att konstatera. Det är inte alltid som idag, men det är ingen ovanlig dag.
Idag:
6.00 vaknar
6.30 frukostbestyr och påklädning för mig själv och två barn
7.50-8.15 skjutsar tre barn till sina respektive skolor på ön
8.15-9.10 kör bil till stan
9.10-12.10 förberedelser för + 2 genomdrag med 11 skådespelare på plan 5. Sufflerar, är text-stand in, sköter ljud och regisserar
12.10 går ner med mina grejer till lärarrummet på plan 2, går tillbaka till plan 5.
12.25 sätter igång en klass med uppgifter de ska genomföra under lektionstiden
12.35 äter lunch i matrummet
12.45 byter om till träningskläder
12.50 springer
13.40 tillbaka på skolan, tvättar av mig och byter kläder
13.50 plan 1 med eleverna som ska göra genomdrag kl.14, förseningar i schemat. Hinner äta en banan och dricka kaffe.
14.10 plats på scen, förberedelser inför genomdrag
14.45 ljusgenomdrag, sitter med ljusteknikern och går igenom momenten medan skådespelarna spelar, sköter ljud samtidigt
16.00 kort genomgång med teknikern och sen skådespelarna, de får rast
16.20 möte med ljudtekniker som ska spela in min röst till andra gruppens pjäs. Spelar in 6 olika ljudklipp.
16.40 yoghurt och kaffe
skådespelarna börjar förbereda inför rep
17.10 ett snabbgenomdrag, allting så fort man kan
17.50 för över ljudfiler från ljudtekniker, skådespelarna förbereder för genrep
18.05 genrep
19.10 går snabbt igenom anteckningar från repet, rusar därifrån och kör hemåt till barnen som klarat sig själva efter skolan. 15-åringen fixade middagen...
Tankar på vägen
20.10 pratar med alla barnen, letar fram cyklar till de mindre i ett uthus
20.45 duschar efter löpningen...
Som schemat ser ut just nu har jag inte den fysiska tiden att tveka och utveckla motstånd mot att göra. Vill jag, så måste jag ta chansen. Så vill jag alltid att jag ska göra. Man vet ju faktiskt aldrig om man får en andra chans. Alltför många gånger har jag inte fått det, oåterkalleligen.
En kille som jag tyckte mycket om han hann dö innan jag tagit mod till mig, en av de få regissörer som jag hade en ingång till - dog, min faster - som jag ville prata med allt vad jag kunde innan hon inte skulle minnas mig, hon hann dö också.
Den där killen, jag åkte till och med till Paris, gick på hans gata utanför hans port. Men jag ringde aldrig på. Jag var rädd att han inte tyckte om mig, fast hela han skakade när vi skiljdes åt. Regissören fantiserade jag inte tyckte att jag var bra nog, fast han tyckte om det jag gjorde. Min faster var jag så rädd att förlora att jag miste henne hel och hållen de sista åren. Hon sa rätt ut, "Det finns ingen tid att förlora, jag kommer att förlora minnet så passa på att få reda på allt du vill veta nu medan jag är klar i huvudet."
När vet man om det finns tid att förlora? När är det värt att förlora den, när man till och med Vet att det är just det man gör?
137 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar