Före start
21 km löpning. Jag slog ihop två av veckans tre löppass, ett 70 min + ett 30 min, för att jag ville springa det här loppet med vänner och en kusin. Förutom att den här veckan är tyngsta veckan träningsuppläggsmässigt på den här fyraveckorsperioden blev det mest cykling och simning tidigare. Var lite orolig för vad tre dagar i rad-cykling skulle göra med benen till loppet så jag sprang 15 min under gårdagen för att känna lite. Då kändes det mest i låren, träningsvärksaktigt. Hade en lite skörare känsla i vaderna, men tänkte inte på det så mycket.
Jag ville springa loppet för sällskaps skull, för att det är roligt, och jag ville absolut inte skada mig. Benen kändes starka länge, trångt med andningen med det släppte mer och mer efter 12-13 km. Efter en mil kände jag av utsidan vaderna, men det gick över. Vid 18 km kände jag som en blixtrörelse från längst ner baksidan vänster vad upp till halva låret. Det kom ganska ofta och strax också på baksidan höger vad. Jag tog beslutet att släppa mina vänner och saktade ner tempot. Det blev hanterbart i nån kilometer. Det var tungt att släppa taget, och jag är väldigt glad att jag gjorde det. Kan ha svårt att fatta när spelet är slut, och det kan ibland kosta väldigt mycket. Fick snabbt ta emot och gå igenom en hel del inte så konstruktiva åsikter om mig själv, som jag också blev förbannad på för att jag fattar mentalt att det är helt idiotiskt att känna som jag gör när jag tar ett klokt beslut. Fick annat att tänka på när det blev en liten futtig uppförsbacke och en bro över djurgårdskanalen. Vaderna drog ihop sig så jag var tvungen att stanna och stretcha ut dem. Kunde fortsätta vidare, men när nästa uppförsbacke kom drog hela benen ihop sig. Stannade igen. Stretchade ut. Krampade uppför resten av backen och fick stanna en gång till. Efter det var det flackt fram till sista biten innan upploppet. Musklerna på framsidan smalbenen började dra ihop sig ett tag, men det passerade efter en stund. Försökte springa så avslappnat jag kunde med benen. Sen blev det tårna på ena foten som började dra ihop sig. Jag blev alltmer osäker på om jag skulle ta mig till mål springande. 100 m innan upploppet kommer en liten liten puckel på gatan och vaderna skriker hurra! vi drar ihop oss och jag vägrade låta dem. Har nog aldrig sprungit så kontrollerat fokuserat på slutet av ett lopp förut.
Jag tog mig i mål, jag hade roligt och jag tog det kloka beslutet för min kropp. Stolt över det. Krampen släppte som tur var direkt i mål. Vet inte om det är träningen eller hur jag ätit som gjorde att det blev som det blev. Har aldrig varit med om det förut under ett lopp. Brukar alltid ha tagit resorb innan längre lopp innan. Det gjorde jag inte idag... Note to self är att vara noggrannare med förberedelser innan längre prestationer, viktigt! Det är inte bara passet i sig som ska klaras av, det är innan och efter också. Känns i alla fall inte just nu som att jag skadat mig, får se hur det känns imorgon.
Firade loppet med släktingar toppat med yoghurtefterrätt, kaffe, prytt med snyggaste och mest användbara medlajen jag fått hittills.
120 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar