Pass 1: 37 min löpning, 5.5 km. Jag är trött efter helgen. Helt slut faktiskt. Fortfarande trångt i strupen när jag ska andas, men det har inte blivit värre, så jag hoppas förkylningsvirusen passerade bredvid mig bara. Det är nånting mellan mina skulderblad, inte bara nu. Det är nånting som sitter där, som låser sig där. Idag var det som någon kört ett spett in i ryggen just där och sen rakt genom hjärtat, som om jag var en skalbagge fångad och bevarad i en glaslåda med en nål genom kroppen. Det går liksom inte komma loss. Efter halva vändan släppte det tack och lov, då gick det lättare att andas också. Ibland har jag svårt att avgöra vad som är somatiskt och vad som är psykosomatiskt.
Pass 2: 30 min crawl, 1050 m. Hann simma mellan en lektion och ett möte. Hade svårt att hålla koll på vilken längd jag var på och tappade räkningen flera gånger. Lyckades inte vara helt närvarande... Men jag gjorde mina längder. Eller snarare tid. Hade gjort 1000 m när det var två minuter kvar och jag hade bråttom att komma i tid till mötet. Nöjde jag mig? Nej, absolut inte, det skulle ju vara fusk! Idag var den sidan inte så kul. Hur svårt kan det vara att vara lite snäll mot sig själv, och också inse förutsättningarna/begränsningarna för vad jag kan göra för att på kunna klara av alla saker som är mina åtaganden.
Jag är i alla fall glad att jag fick gjort passenp... ...och där somnade jag, mitt i meningen.
125 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar