Hemresa och bokläsning. Jättefin bok!
Fick mig en tankeställare om varför man kan bli alldeles knäckt när man känner frånvaron av någon man känner väldigt starkt för. Har trott att det har varit förknippat med en känsla av ägande, nåt som jag inte tycker om hos mig själv. I boken beskrivs det som en rädsla att förlora kärleken. Men det skrevs som ett värdesättande av kärleken. Det är fint, och starkt, inte alls egocentriskt. Det berättas om människor som hittar en tillit till varandra och till sin kärlek. Deras liv är inte enkelt för det. Men det vackra med deras kärlek verkar ge hopp och ljus. Boken handlar om människor som börjar höra varandras hjärtslag, som lyssnar, som börjar slå i samma takt, och om de som inte kan hitta det med den förtvivlan det innebär.
Tycker det är samma grej i både löpningen, cyklingen och simningen. För att det ska funka behöver jag lyssna in pulsen, hitta rytm tillsammans med det jag möter. Jag tycker om den resan varje gång.
Två vilodagar känns konstigt. Det är lite som att det kryper i kroppen. Jag längtar efter att göra.
140 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar