Pass 1: 15 min löpning. Har cyklat tre dagar i rad, så jag ville bara kolla hur benen kändes inför imorgon då jag slagit ihop två av veckans löppass och ska springa Womens health halvmarathon. Jag är trött i benen, ganska tung. Känner av låren mest, litegrann baksidan vaderna. Ska bli intressant och se hur de mår imorgon...
I höstas prang jag Stockholm halvmarathon. Jag hade haft en dålig period, alldeles för mycket emotionell stress blandat med väldigt hög arbetsbelastning. Fick hjärtklappning så fort jag ansträngde mig, så nästan alla löppass var gå/springa/gå/springa-pass. Mitt liv var för mycket för mig. Men jag lyckades vara snäll mot mig själv genom att övertala mig att jag fick gå så länge jag ville, att jag gjorde så gott jag kunde. Efter ett tag började benen springa av sig själva när jag fått tillbaka andan. Det gjorde att jag i alla fall tog mig ut på "löprundor". Mycket till träning blev det inte, så jag hade inga som helst förväntningar på loppet. Var osäker på om jag ens skulle klara ta mig runt hela sträckan. Starten gick och jag tog på mig mina hörlurar, musik, och började springa. Det kändes ganska bra. Kommer ihåg att jag tänkte "det är lika bra jag passar på och springer, man vet aldrig hur länge jag orkar". Jag orkade i mål, och jag hade rätt god fart, för att vara mig, på slutet. Min sluttid blev 2.06.58, trodde aldrig för mitt liv att jag skulle klara under 2.10. Så glad som jag var då sitter fortfarande i benen när jag tänker på det!
Morgondagen kommer bli lite av en prövning därav. Jag har inte tränat för att nu kunna göra ett halvmarathonlopp. Är rädd att skada mig, så jag har bestämt mig för att det är ett träningspass, jag ska ta mig runt. Frågan är hur jag kommer reagera när jag väl står där och starten går? Hur kommer jag känna om jag inte ens kommer i närheten av tiden jag fick i höstas, kommer jag känna att jag gjort dåligt då, fast jag gjort som jag velat? Eller kommer jag vilja jaga tiden så att jag ändrar min plan? Varför skulle tiden vara så viktig? Vad är det där med att hela tiden vilja förbättra, göra mer, klara mer, göra bättre... Kan det gå av sig självt om man bara är? Tränar och gör.
Pass 2: 30 min crawl. Hade fem olika undvikandeplaner för att slippa åka in och simma. Jag var så bra på att komma på idéer att jag blev rädd att jag skulle börja undvika varenda pass, så jag satte mig i bilen och körde in. Hade en jättekonstig upplevelse av att det var motströms åt ena hållet, att jag knappt kom framåt. Märkligt. Räknade och räknade mina längder, och till slut försvann känslan.
Nu håller jag hårt i min klocka och mitt simkort. Hoppas jag inte förlagt nåt till imorgon....
121 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar