15 min löpning. Den här veckan är sista veckan på första träningsmånaden i programmet. Det verkar som att den fjärde veckan varje månad är ömsom lite lättare pass, ömsom växlingspass cykel/löpning + att det är två vilodagar istället för en. Den här veckan blir lite som den blir för att överhuvudtaget få ihop det. Idag fick jag passa på att springa mina 15 minuter när jag ändå skulle hämta upp en hyrbil en bit bort...
Jag lyckades igår att ringa mammas syster. Kan inte förstå att det kan vara svårt för mig. Hon är den finaste. Finns ingen konflikt. Våra familjer umgicks mycket under min uppväxt och firade många högtider ihop. Varför gör jag det så svårt för mig? Jag vill ju prata med henne oftare. jag vill ha kontakt.
Vi var välkomna i alla fall, så idag åkte vi dit jag och barnen.
Mitt emot henne, på andra sidan vägen bor min mammas bror. Vi har aldrig haft nån telefonkontakt. Men jag tycker att jag brukar ha hälsat på när jag varit uppe. Det har inte varit ofta jag varit upp, men i alla fall. Vad jag inte ens förstått är att jag varit så inne i mitt eget när jag kommit upp med familjen att jag inte märkt att min morbror varit bortrest varje gång jag haft med barnen. Han hade bara träffat min äldsta, senaste gången när han var ett år!!! Min morbror är också världens finaste. Hur har jag kunnat göra så? Jag har aldrig i förväg sagt till honom att jag ju jättegärna vill träffas. Han kan ju inte veta exakt när jag kommer på besök om jag inte ens säger det. Varför har jag utvecklat en sån duktighet att undvika de fina? Vad är jag rädd för? Facebook har i alla fall tagit mig lite närmare mina kusiner, fina allihop. Väldigt tacksam för det. Men där finns det ju också ett skydd av att man kommunicerar via skriven text. Men jag lyckades ringa moster, och vi åkte dit, och vi träffade också morbror, och vi hade en väldigt trevlig dag, och berättelser jag hört under min uppväxt berättades igen. Som den om att morfar alltid kom hem 20 minuter innan han klev in genom dörren.
När jag var liten lärde morfar mig göra kvastar av kvistar. Vilka man skulle ta och hur man band dem så att man kunde använda dem att sopa bort snön från bron innan man gick in. När mamma var liten visste hon och hennes syskon precis hur det lät när morfar sopade bort snön med kvasten, han hade ett alldeles eget sätt. Varje gång han var på väg hem hördes hur han sopade av bron. Det kunde vara när han tänkte att han borde åka hem, eller bestämde sig för det. Ljudet hördes alltid långt innan han kom. Han gick alltid före han kom hem.
142 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar