För att få nånting gjort har jag nångång tydligen lärt mig att prokrastinera Samtidigt som jag gör det jag måste/vill/ska...
Jag hade vansinnigt svårt för bilder på mig själv. För att stå ut med träningen ville jag göra nånting som jag skulle tycka var ännu jobbigare än att träna. Det låter fånigt, men jag tyckte det var jättesvårt att ta en selfie om dagen i 50 dagar, och jag hade rätt, det höll fokus från att tycka träningen var olidlig...
Nu när jag ser bilderna tycker jag att flera blev riktigt fina, att jag är fin på dem. Känns hoppfullt för en inbiten självföraktare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar