Dag 16 - cykling

50 min cykling: 10 min uppvärmning, 30 min sprintpass, 10 min nedvarvning. Sprintpasset hade fokus på sittande och stående sprint i början och slutet av passet och styrka i mitten med stående backintervaller. 

Stående sprint var en ren mördare för mina ben. Tittade ner på dem efter nån utav gångerna och det såg ut som de hade förlorat hela skelettet... Kokt spagetti som satt fast i tramporna. Det gick ändå förvånansvärt bra att pressa mig själv att ta i. Det är nånting med att passet som helhet håller på överskådligt kort, och samtidigt mår jag fortfarande illa en och en halv timme senare. Undrar hur jag kommer klara morgondagen?

Trodde min usla inställning från igår skulle fortsätta in i den här dagen av bara farten, bara för att. Men faktiskt inte. 

Men jag hörde nyheten om Bryssel på vägen in till jobbet imorse, då rapporterades två döda. När jag kom tillbaka till verkligheten efter 6 timmars juryarbete med blivande teaterelever hade dödssiffran stigit avsevärt. Paradoxen i att möta unga med drömmar de önskar uppfyllas och sen gå ut  från det rummet in i en värld där människors krossade drömmar krossar och dödar andra människor. Ingen människa som mår bra med sig själv och sitt liv har ett behov av att göra illa någon annan. Det är min övertygelse. Vi behöver ta hand om och hjälpa varandra. Försöka förstå och mötas med våra likheter och olikheter som tillgångar som berikar och gör oss starkare tillsammas. Det är som vilket cykelpass som helst, ser man andra kämpa är det lättare att göra själv också. Vi kan förändra världen till det bättre, vi kan hjälpa varandra att må bra, stötta, peppa, hjälpa med det vi kan. Tillsammans blir det stora förändringar, låt oss sprida det goda!

151 dagar kvar.