Dag 81 - sjukdag 3

#tbt Tjejmilen 2013

Tredje dagen under isen. FORTFARANDE ont i halsen, svårt att svälja, andas, prata-ont. Hade en ganska lugn dag på jobbet, men så fort jag var med på någon övning blev jag helt slut. Väntade ändå ända tills jag satt i bilen på väg hem vid 16.30 med att besluta mig för att inte göra något pass idag. Nu har jag börjat göra en prio-lista i huvudet. De kortaste passen tar jag bort först. Vet redan nu att det är ett dumt beslut. Borde tänka varierat istället, verkar mer logiskt. Men jag får panik över att missa mer än jag nödvändigtvis måste. Jag tar inte beslut efter min hälsa i första hand, utan efter prestation. Det är märkligt. Jag har inget jag behöver bevisa för någon, ja, annan än mig själv då. Henne borde jag ju se till att ta hand om...  Att vilja göra allt man kan, är det alltid det bästa man kan göra?

Tjejmilen 2013 sprang jag tillsammans med en av mina bästa vänner. Hon hade inte promenerat en mil innan loppet, så tjejmilen var en riktig utmaning. Vi skulle ta oss igenom loppet tillsammans och oavsett fart. Det var så roligt! Vi tog oss runt med glatt mod och positiv energi och på upploppet sprang vi hand i hand mot mållinjen medan konferencieren ropade ut min väninnas namn. Väl i mål fick vi båda varsitt fång röda rosor av hennes man, och jag fick ett minne för livet. Tillsammans genom hinder, vilken enorm kraft det ger, och det knyter band som håller ihop en andra stunder när man prövas igen.

86 dagar kvar.