Pass 1: 40 min simning, 1300 m. Nyhetens behag har lagt sig helt klart. Ah! Eller också är jag under inverkan av vad jag inte lyckades räkna ut igår. Ryggontet från helvetet + att jag idag har så lågt blodtryck att det svartnar för ögonen när jag reser mig... Slutet på cykeln. Inte konstigt då heller att jag blir förbannad på att jag har ont istället för orolig. Väldigt märkligt att jag i allt kroppshurkännsdetikroppennavelskåderi inte har koll på mina hormoner. Men jag brukar kunna blir riktigt låg och inte ha lust med nånting. Ungefär så kändes det idag. Ingen lust. Inget annat heller. Gjorde det jag skulle. Deppade över hur deppig inställning man kan ha egentligen. Ser alla andra sociala medierpeppiga, glada, älskar att träna, har så sjukt kul hela tiden-människor som har det så himla hejsan hela tiden hur mycket de än tränar, och allt är så himla värt hela tiden. Just nu känns det inte hejsan. Det känns ingenting. Har ingen motivation, men har tack och lov inga problem att få passen gjorda ändå.
Pass 2: 35 min löpning, 5.4 km i solnedgången med gott sällskap. Det går vansinnigt mycket lättare att vara flera när man har motstånd och har svårt att hitta driv. Vi kom iväg sent, men det var fortfarande ljust vid kl.22. Benen känns helt okej, jämnstarka och inte så trötta som jag trodde att de skulle vara. Ländryggen känns...
Längtar efter en positiv vändning.
101 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar