Pass 1: 1250 m simning + 50 m tt. Efter tre fjärdedelar av passet blev vi uppvisslade ur vattnet. De hade fått ett larm, de visste inte vad det var. Min första tanke var att nån hade bajsat i vattnet, har nog sett för många filmer. Sen blev vi utevakuerade utanför huset medan sirenerna kom närmare, då tänkte jag bomb. Smäller det står jag för nära. Sen fick vi gå in. Då tänkte jag att det brunnit i nån sopkorg, eller bara varit en busgrej, ett falsklarm. Visste fortfarande inte vad det var för anledning till evakueringen när jag hoppade i vattnet igen. De flesta gick upp, och det tog ett tag innan det började fyllas på med folk. Undrar varför folk gick? Av oro? Var det för att de inte orkade fortsätta simma, att de liksom kom av sig? Jag undrar hur dumdristig jag är när jag tänker "Jag har ju bara några längder kvar. Skulle det smälla har man väl en liten chans om man dyker ner under vattnet." Kombinationen av att tänka det värsta, tänka ut en actionfilmlösning på problemet och lugnt simma vidare... Jag vet inte... Jag verkar ha en mycket märklig övertro på att det finns lösningar på allt.
Min dotter har en liknade tilltro, men lite mer verklighetsförankrad och hon ser människor tydligare. Hon vet vilka som är snälla mot henne och inte, och hon tror att hon kan bara sätta sig på en krokodil och simma ut utan bryggor som stoppar. Hon kan inte simma än. Hon tror att hon ska fixa att ta sig in till stranden, eller att hon blir räddad om hon inte kan. Hon har tilltro. Jag verkar mer tro att jag är en superhjälte, ska klara allt själv och kan till och med tro att skurkarna är goda även när maskeringen släpper, men jag tror inte jag kommer bli räddad... Min dotter har kommit mycket längre, hon tror hon klarar, kan säga ifrån på ett vettigt sätt och kan be om hjälp om hon behöver. Ska lära mig av henne.
Pass 2: 35 min löpning i skogen med vän och grekiska gudinnehunden Hera. Det doftade helt fantastiskt av narcisserna och balsampoppeln och av allt möjligt annat vårväxande som fått sol och värme de senaste dagarna. Tack var min vän en väldigt skön runda. Trevlig kväll, och vacker!
103 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar