Det är mycket svårt att se tuff och stark ut när man är helt slut och endorfinpåfylld.
Pass 1: 60 min cykling.
Pass 2: 30 min LesMillsSprint-pass på Mälarö träningsverk.
Oroar mig över att jag känner mig så långsam. Tycker det är svårt att köra intervaller själv, och vet inte riktigt om jag faktiskt orkar intervaller då jag är rätt ny på att träna så här ofta och nu längre och längre pass dessutom. Har bestämt mig för att i alla fall experimentera lite med hur jag kan variera träningen lite med en cykelintervall och helst en löpintervall per vecka. Får se om jag ändrar mig imorgon.
Första passet gick lättare än vad jag trodde det skulle göra efter gårdagens löpning på aftonen. Kände av sätesmusklerna mest. Höftböjaren i början. Halvvägs kände jag mig stark i benen, men försökte att inte pressa iom att jag skulle köra intervaller sen. Egentligen hade det kanske varit bättre att köra ett intervallpass på morgonen imorse och sen cykla ur benen som ett senare pass, men det passade inte mitt övriga dagsschema idag. Tyckte det gick förvånansvärt bra trots att benen hade blivit använda innan. Nådde bara 90% av maxpuls som mest, men jag har haft svårt att nå mycket högre på cykelpass sen jag förmodades ha mer 198 i maxpuls än 193. Ledaren är oerhörd på att få en att cykla på fast benen känns som kokt spagetti och man kräktes i tanken redan för fem minuter sedan. Det ger en helt annan energi av att få vara i grupp och bli peppad igenom ett pass än att harva själv. Fantastisk känsla, även om jag nog mest ser ut som att jag ska mörda någon under tiden. Efteråt var jag, och är fortfarande helt euforisk och lyckohormonsdopad. Så till den milda grad att en herdestund av intimt umgänge med traktens mygg, ensamt smaskande på en halvtaskigt grillad ananas kändes som paradis och en tiopoängs-date. Life is goooood!
53 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar