40 min, 1300 m simning. Nu när medlemstävlingen är avslutad kan jag med gott samvete vila upp mig på resten av min återhämtningsvecka. Jag är egentligen inte så trött i kroppen, den känns bara annorlunda. Känns mer inuti än utanpå, sådär så att jag flera gånger har varit tvungen att kolla om jag faktiskt tagit på mig kläder efter duschen. Rätt underhållande faktiskt. I mitt huvud...
Verkar ha dragit på mig någon form av förkylning igen. Den vandrar runt lite och har inte bestämt sig än för var den vill få fäste. Jag hoppas kroppen lyckas mota bort den till imorgon. Har en sån längtan efter att känna växande energi istället för att behöva leta efter den och tvinga upp den. Det var roligt att få med mig alla barnen, och en kompis till mellanbarnet. Största passade den minsta medan jag simmade, och jag lyckades ta mig igenom hela passet fastän jag hela tiden drogs i tankarna att jag borde vara med dem. Att jag kräver plats, tar från dem, för att simträna. Jag vet att det egentligen är en bra grej, det bara fascinerar mig att det är så rotat i mig att jag inte verkligen vill undvika att vara till besvär för andra. Känner stor respekt för människor som går sina egna steg, kämpar för det de tror på och strävar mot sina mål. Min faster till exempel. Hon gick sina egna vägar, inte alls hänsynslöst på något sätt som jag upplevde det. Men hon verkade följa sitt hjärta och gjorde tydliga val, och hon var vänlig och snäll, och jag visste att hon fanns där.
Jag är varm, förhoppningsvis inte febervarm. I några dagar har jag haft ont i mellangärdet, nu ikväll flyttade det upp till hjärtat. Det är inget fysiologiskt, mer psykosomatiskt känns det som. Vet inte vad det beror på. Skulle behöva någon slags högre livsmål. Att göra Ironman fungerar inte som ett sånt för mig. Det är nåt jag tränar inför och vill klara av, och Absolut en av de roligaste punkterna på min bucketlist, men mitt liv och hur jag mår i det, det är nånting annat, och det kommer att färga varje upplevelse jag har med den nyans som jag mår just då. Hitta hur jag mår bra är det väl jag funderar på med andra ord.
59 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar