Idag är det ett år sen jag gjorde mitt första triathlon, Vansbro triathlon 2015 - halv ironmandistans.
Så glad att det växte granar ur huvudet på mig!
Pass 1: 60 min, 2000 m simning.
Pass 2: 65 min, 9.5 km löpning.
Nu har den tyngsta träningsmånaden inletts. Jag är helt lycklig att våndan över att påbörja den var så mycket tuffare än att faktiskt göra dagens pass, och jag stod ut med mig själv och mina tankar i 60 min, bara det! Efter 200 m slutade det göra ont och kännas stelt i axlar och armar. Försökte simma lugnt och hitta ett sätt att simma med vattnet. Mot slutet tänkte jag allt mindre på att jag faktiskt simmade.
Blev förvånad att löpningen kändes helt okej. Lite tungt med andningen i början, men efter 4 km hade andningen och kroppen kommit i fas. Kroppen känns stark, men tar det lugnt så att jag förhoppningsvis håller.
Det är tre veckor som det kommer att bli mer och mer intensivt, mao tidskrävande. Jag vill verkligen klara mig igenom passen. Helst få tycka att det är roligt och att jag känner mig stark också. Vill också inte slå på mig själv för att jag antagligen är den mesigaste av alla människor som tränar inför ironman. Det är något jag är otvivelaktigt riktigt bra på, att ta ner mig. Igår när jag skrev att jag låg minus 40 min på simningen tänkte jag inte alls på att jag faktiskt simmat mer än jag skulle pga medlemstävlingen jag var med i. Jag har väldigt lätt att se på vad jag gör dåligt. Eller fokusera på saker ur ett perspektiv som gör att jag ser mig som misslyckad. Jag vill gärna kunna se mig själv lite mer mångfasetterat än så. Samtidigt har jag nån slags urkraft som sätter in om jag får för mycket skit utifrån, en sån där superoriginell "jag ska visa dem"-kraft. Tacksam över den, den är min envishet i ett nötskal. Jag blir hela mitt fikus att jag ska övervinna vad det nu än månde vara, hur lång tid det än tar. Jag ska klara mig, själv om jag måste. Jag har alltså lättare att stå på min sida om jag har något yttre emot mig. Trött på krig. Både inre och yttre.
54 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar