Vackert ställe vid Sånga
Pass 1: 60 min, 2150 m simning. Slog mitt längdrekord idag. Sista arbetsdagen och ruskigt sliten. Fått rätt grov träningsvärk från det lilla futtiga utegymspasset jag gjorde igår. Behöver tydligen mer sånt! Det här var min sista arbetsvecka och nu har jag Äntligen semester! Jag somnade rätt omedelbart i en liten hög på sängen när jag kom hem efter jobbet. Eftersom jag är så öm i kroppen tänkte jag att det kanske ändå är bra att cykla lite så att jag kan springa imorgon bitti, så det gjorde jag.
Pass 2: 57 min, nästan 22 km cykling. Återhämtning.
Jag tror jag börjar fatta vad det är jag gör fel. Som gör att jag stannar upp och inte kommer vidare när jag borde. Jag tror att jag ska kunna komma över saker, med saker menar jag sånt som påverkat/r mig så jag tappar balansen. Men jag sörjer inte mamma och pappa mindre nu än för 30 år sen, jag bär samma sorg, jag har bara lärt mig leva med den. Börjar tro att med sorg som rotar sig i hjärtat kan man nog bara försöka få det att växa till något så vackert som det bara kan bli. Att man behöver göra nånting med det, för det sitter fast, det har blivit en del av en. Att komma vidare är att acceptera saker som de är, låta dem få vara och finnas, och hantera dem. Vill så gärna ha målbilder för allt. Veta riktningen på vart jag ska. Har redan börjat med vad jag vill fokusera på efter Ironman. Har oerhört svårt att var utan riktning, det är så lätt då att jag bara stannar upp och inte gör nånting. Inte vill nånting. Det är som ett svart hål. Vill inte vara där. Vill fortsätta framåt, hur sakta det än går.
64 dagar kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar