Dag 162
Pass 1: 20 min löpning
Pass 2: fick ställa in 20 min simning
Dagen började jättebra. Kände mig stark i benen och filosoferade över om jag nångång kommer att hitta en känsla av att kunna fortsätta springa hur långt som helst, utan att funderar över det. Som med promenader.
Vid 14.30 satt jag på ett sista möte inför att eleverna på mitt jobb kommer imorgon, eller idag snarare.. Kände mig nervös, hade mycket att fixa och vad som händer under de första elevdagarna kommer jag inte vara med och påverka pga resan till Kalmar. Hjärtat slog rätt hårt. Sen sjönk det plötsligt ner i magen. Först blev jag lite glad för att jag brukar stänga av kroppen på mitten och inte känna ända ner i magen, sen fick jag mer och mer ont för varje timme. Har tänkt att det är nervositet, mensvärk, att jag fick i mig brödkrutonger i salladen vid lunch efter att försökt hålla mig glutenfri. Klarade av mitt sista naprapatbesök. Hon gick igenom framför allt vänster axel och vänster vad och nacken. Helt mörbultad efteråt. Body balance-träningsvärken håller fortfarande i sig, och sen när jag till slut fick tag på cykelstället där jag lämnat in Jake (nära jobbet), så var han inte klar. Problem med växlarna. Planeringen svajade till rejält och jag hade så ont att jag fick hålla i mig medan jag körde mina 3.5 mil hem. Tog en ipren och låg orörlig i en dryg timme. Mina barn var väldigt tålmodiga trots sin hunger. Sen kunde jag till slut röra mig igen i alla fall. Lustigt nog sammanföll detta med att jag tog beslutet att inte simma... Klarade inte av att skriva med så mycket att fixa, inkluderat hår makeover för att barn inför skolstarten. Vet fortfarande inte vad det är som gör att jag fick så ont, känner av det lite nu också. Det påminner om två tillfällen då min mage slogs ut i några dagar. Jag trodde det vara magsjuka, men in efterhand har jag kommit på att jag hade övertränat. Kroppen lade ner mig och sa att jag inte skulle röra mig. Strängt. Ena gången satt i mer än en vecka. Jag hoppas jag ska kunna hålla mig lugn och att kroppen bestämmer sig för att förlåta mig. Nu har jag lite packning att göra...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar