Inget Wifi på vandrarhemmet, men bättre sent än aldrig...
Dag 163
45 min cykling
Fick besked att cykeln blivit klar, och lyckades på håret
komma i tid till minstingens första skoldag med bilen packad och redo för
avfärd direkt efter. När jag hämtade ut cykeln visade det sig att de bytt både
kedja och rullhus. Heter det så? Eller hittade jag på det nu? I alla fall, och
bytt däck och justerat bromsar. Jag fick rådet att provcykla för att känna om
kedjan behöver efterjusteras vilket är vanligt då man byter, då den kan töja
sig. Passade bra med mitt cykelpass som stod på schemat. Nu funkade alla
växlarna, men jag tror pga att jag inte är van med det så har jag inte riktigt
tekniken inne vilket gjorde att kedjan hoppade av tre gånger. Ska kolla med nåt
utav cykelserviceställena här i Kalmar om det är så att det är kedjan. Men det
känns hur som helst roligt att alla växlarna fungerar!
Jenny väntade på ett lunchfik som vi sedan åt lunch på innan
vi började köra neröver. Hon lugnar mig hela tiden när jag drar iväg med
konstiga funderingar som stressar upp mig. Väldigt tacksam för hennes sällskap!
Vi klarade bilresan, googlade var och varannan ort och museiperson vi stötte på
längs vägen. Det gick så långt att vi i slutänden höll oss levande med hjälp av
Mora Träsk och Tigerjakten på Youtube. Då finns det inte mycket näring kvar.
Vi bor på vandrahemmet bredvid djurparken, på Öland.
Vi är
ätna, trötta och jag har fortfarande ont i magen. Går i skov väldigt
förknippade med allt som har med Ironman att göra. Ångest alltså. Jag behöver
skärpa mig. Kan inte ha såhär ont på lördag, då kommer det inte gå. Kan ju inte
mesa ihop nu. Imorgon blir det till att sortera upp all information och fakta
om loppet, registrera mig och kolla upp vad jag behöver för att bli lugn. Jag
vill har roligt, helst bara roligt. Oroligt har jag inte tränat för att ha det.
Det här är ju världens grej för mig! Jag ska göra en Ironman! Fatta det, Majken
Pollack!!
Ovärdeliga Jenny som tar hand om mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar